Jag vill inte göra detta typiska inlägget där jag ska presentera mig själv och berätta om hur min situation är idag istället så tänker jag hoppa rakt till sak.

Jag starta bloggen för att kunna tömma mig på irritationer och känslor allmänt som dyker upp under dagen. Jag älskar min dotter, som btw är 9 månader gammal, men jag började jobba för 4 veckor sedan och kan ärligt säga att det är rätt skönt och vara för mig själv (om man nu kan tolka det så på en arbetsplats) utan att någon skriker MAMMAA eller behöver byta bajsblöja.

MEN samtidigt så saknar jag allt det och kan sitta och titta ut från fönster på jobb och se mammor gå förbi med deras barnvagnar. Saknar o känna doften av min dotter och mata henne medan hon gör sina små MMmmMMMmm ljud efter varje sked.

Att komma tillbaka till jobb har varit lite utav en bergochdalbana, min första dag så fick jag veta att jag miste tjänsten jag kämpa 4år för pga gravidteten och någon med 10% av mina kunskaper fick den. Det är redan svårt att kämpa som upp som kvinna i IT branschen men som mamma nu kommer det vara värre i några år till. Men kan inte klaga, fått det bästa livet kan erbjuda en helt UNDERBAR dotter.

Allt känns annorlunda nu, jag kan inte sluta tänka på min egen barndom, mina föräldrar och jämföra situationen med min och min sambos. Man vill verkligen inte göra samma fel, tanken av att min dotter inte pratar med mig på 7-8år skrämmer mig, men mer om det en annan gång.

Bloggen är öppen för alla kommentarer.